IBLAND ÄR LIVET SVÅRT

Ibland så är livet svårt, rent ut sagt: skit! Och folk brukar oftast fråga mig "vad är fel?" varför är du ledsen har något hänt?" och helt ärligt vet jag inte varför men jag får bara en sån naturlig övergång från super duper glad till verkligen AS deprimerad. Av ingen anledning alls. Det är så sjukt, och ikväll är faktiskt en sådan natt.. Riktigt jobbigt men jag överlever. Är ju trots allt van vid det här nu haha. Kände bara att jag ville skriva av mig och helt ärligt bara prata ut lite med er, kanske är det någon som känner likadant? Skriv isåfall i kommentarerna. Framförallt komihåg att ni inte är ensamma. Vill ni ha någon att prata med så finns jag är, bara att maila mig (min mail hittar ni här) om det är något eller kommentera, gör som ni vill. Kram på er och ta hand om er <3
Allmänt | | En kommentar |

REPOST: RASISM MELLAN RASIFIERADE GRUPPER

Denna texten är skriven utav min kära vän Madilynneh hon har startat en egen blogg den hittar ni här och hennes inlägg hittar ni här. Hon ville att jag skulle lägga upp detta så det kunde nå ut till fler människor, så NEJ jag har inte skrivit texten och JA jag har tillåtelse att lägga ut den här på min blogg. Tycker alla borde läsa den för det är så viktigt ämne.
 
"Något som måste bli called out way more that it does är rasismen som finns mellan våra rasifierade grupper i Sverige. När en tänker på rasism tänker en per automatik på en vit person som beter/uttrycker sig rasistiskt gentemot en icke-vit person, dock så är det mer komplext än så. Jag tänker exempelvis på mig själv, jag har vart uppväxt i en förort där majoriteten har sitt ursprung ifrån Mellanöstern och Nordafrika. Under hela min uppväxt fick jag rasistiska ord kastade gentemot mig, ord som; negerapa, afro-anka etc. allt detta från rasifierade. Jag har även vart hemma hos vänner vars föräldrar vägrat skaka min hand för att jag är svart. Rasismen jag faceat har predominantly kommit ifrån rasifierade och this is a ongoing issue men ingen verkar inse problematiken i det hela, snarare ens inse att det är rasism eftersom det kommer ifrån blattar själva. Detta är även anledningen till varför man väljer att istället bara sopa det under mattan. Jag har många gånger hamnat i argumentationer med rasifierade människor som uttryckt sig rasistiskt gentemot mig och deras motargument har alltid varit : "jag är blatte själv" som om det ger en någon slags rättighet eller "gratis pass" att bete sig problematiskt? Som om era länder inte vart en del av the suffering of black people också? För faktumet är ju så att folkgrupper så som araber, nordafrikaner, personer etc. tillhör en utav de största anti-black communities i hela världen (!) Bådadera har varit inblandade i slavhandel (som började tom innan den europeiska slavhandeln och slutade långt efter) sen har de även en lång historia utav förtryck gentemot svarta människor, varpå de besitter extremt rasistiska kulturer. Racial slurs så som "abed" och "zingi" (betyder "slav") som en använder sig av för att beskriva en svart person, är ord som kastas runt som det vore ingenting. Det är såpass normaliserat och accepterat att en inte ens ser det för det de egentligen är: RASISM. Jag vill att mina rasifierade icke-svarta syskon ska börja rannsaka sig själva. Jag vill att de ska kolla på hur deras länder än idag beter sig gentemot svarta människor och även hur de betet sig gentemot oss och våra kroppar i tusentals år. Jag vill att ni ska inse att ni kan vara både förtryckta men även FÖRTRYCKARE. Jag vill även att ni ska inse att mycket utav den rasism som sker runt om i världen faktiskt också, i själva verket kommer ifrån just ER."
Skrivet utav: Madilynneh M. (nouw.com/melaninputa)
Allmänt | | 6 kommentarer |

MENINGEN MED LIVET VAD MENAR MAN MED DET

Hej fina ni. Fick lite tankar nu som vi alla får ibland så kände bara för att skriva av mig lite på bloggen, det va ju trots allt ganska längesen ändå. Tänker lite på det här med "meningen med livet" och allt vad det innebär. Vad är egentligen meningen med allt här i livet? Vad är meningen att kämpa som fan för något och sedan bara förlora det i slutändan? Eller vad är meningen med att söka efter denna så kallade lycka när den egentligen bara är kortvarig och inte varar hela livet? Kanske finns det ingen mening med livet, men bara för det betyder det väl inte att man ska ge upp? Eller borde man kämpa för någonting som i själva verket inte har någon mening alls? Ett exempel kan vara att jag ska flytta till Stockholm som jag ser så fram emot, är det verkligen meningen? Är det meningen att jag skulle flytta dit, bo där och eventuellt ha en framtid där? Eller är det bara kortvarigt? Är det bara en bit på min långa väg här i livet? En väg till någonting större? Eller mindre? Hur ska man egentligen veta sånt utan att testa och se om det är rätt eller fel för ens eget liv? Hur ska man veta vad som egentligen är rätt eller fel? Allt vi lär oss här i livet har vi från grund och botten lärt oss av våra föräldrar, eller dom vi nu blev uppfostrade av som barn. Hur man ska bete sig mot andra, vad som är lämpligt/olämpligt att säga in public osv. Allt från hur en ska bete sig till hur en ska gå på pottan själv har vi lärt oss. Men sen då? När föräldrarna tycker vi är stora nog att klara oss på egen hand, när de lämnar oss ensamma i skolan under flera år. När vi till slut tar studenten och förbereder oss inför vuxenlivet. Vem ska då vara där och hjälpa oss? Vem ska då lära oss hur man blir en god människa? Och det viktigaste, vem ska då lära oss vad meningen med vårt liv egentligen är? Bara en liten tankeställare. 
Allmänt | | 5 kommentarer |
Upp